På personlighetsuppgivelsens stråt. Extatiska bekännelser ur den sufiska mystika traditionen

”Uttalad eller inte, bildar den islamiska mystiken – i synnerhet den persiska extatiska sufismen, alltifrån 800-talet – en omöjlig motrörelse, uttryckt i en radikal, oförbindling kritik av ”personligheten”, vårt omhuldade, kära ego – nafs. En motsägelse kan anas, som när i detta urval tre starka, vulkaniska naturer anger möjligheterna för ett ”gudsdrucket” liv bortom den omedelbara självbevarelse-existensen. Sufierna tillhör ”jag-föraktets folk” i kraft av en hängiven, nästintill mirakulös Gudstillit. – Spår och tecken från en sådan gudaingiven personlighetsuppgivelse meddelas och förunnas oss i dessa ’Attars mystika levnadsteckningar. Den sufiska mystika motrörelsen representeras i föreliggande volym av framför allt Bāyizīd Bistāmī (död 875), al-Hallaj (död 922) och Abu Sa’id (död 1049), som alla biograferats av Shaikh ’Attar (1200-tal, själv en sufi) i Vännernas minne, verket översatt från persiskan av den oförliknelige baron Eric Hermelin och utgivet i fyra band mellan 1931 och 1943.” Ulf I. Eriksson Inledningar och urval av Ulf I. Eriksson (f. 1942), som tidigare presenterat Omar Khayyams Rubaiyat (1993), Mahmud Shabistaris Mystikens rosengård (2011) samt texter av Eric Hermelin i Blif en dåre! (1997) och kristna mystiker i Utblottelse (2007). Egna texter är utgivna som bland annat Fria andar (1990), exempel (1999) och Ett möjligt liv. Angående Vilhelm Ekelunds ovidlådenhetstänkande (2017).