Silja ur Kosmos

I den stilla Tystnaden hörde jag hur Något försiktigt knackade på mitt inre fönster. Det var som om detta Något ville få mitt innersta Väsens existens att blomma ut - ut till en uppdaterad verklighet, till ett högre perspektiv av medvetande och upplyft bortom vår illusion av gamla minnen, vanor och mönster. Jag lät mig följas av denna inre längtan av ord, bilder och känslor från en annan tid, bortom mitt Jag, då vårt eviga ursprung blev till. Jag lät mig följas av de tecken och signaler i tillvaron som oavbrutet viskade till mig och jag lät mig följas av den livskraft som så hungrigt letade vidare efter mer än det som mina ögon, mitt intellekt och mitt sinne kunde ta in. Jag lät mig följas av Silja! Yvonne